Begrepp i begravningsverksamheten
Inom begravningsverksamheten, liksom inom andra verksamheter och branscher, används ett stort antal begrepp, vars betydelse har
misstolkats och blivit otydlig eller fått flera betydelser, såväl inom begravningsverksamheten som i det övriga samhället.
Här nedan har vi listat några av de vanligaste ordförklaringarna
ASKA är rester efter kremering, bränning av stoftet i sin kista. Aska kan gravsättas på urngravplats, askgravplats eller askgravlund, i kolumbarium eller urnmur, grävas ner eller strös i minneslund eller, efter tillstånd från länsstyrelsen, strös över land eller vatten.
BISÄTTNING är inget entydligt begrepp. Betydelsen kan växla från en rot till en annan men i ordet ligger alla de åtgärder som hänger samman med placering av stoft i kista och transport till begravningsceremoni, gravsättning eller kremering. Följande moment kan ingå i bisättningen: påklädnad, kistläggning, transport av kistan samt mottagande av kistlagt stoft i lokal för förvaring och visning.
BÅRTÄCKE är en textil sim läggs på kistan, vanligen heltäckande, men kan också vara en mindre duk. Det används istället för kistdekoration. Bårtäcke kan tillhandahållas av församlingen men anhöriga kan också använda eget.
DÖDSANNONS är frivilligt. Anhöriga bestämmer själva storlek och utseende. Friheten är stor att välja en personlig symbol men vissa begränsningar finns. Diskutera önskemålen med begravningsbyrå.
DÖDSBO är ett juridiskt begrepp. Dödsboet består av den avlidnes tillgångar och skulder. De kostnader i samband med begravningen som inte täcks av begravningsavgiften bekostas av dödsboet. Saknar dödsboet pengar kan kommunen hjälpa till med ekonomiskt bidrag.
FAMILJEGRAV är inget juridiskt begrepp men ett ofta använt ord för en i släkten redan befintlig gravplats där flera personer i familjen redan gravsatts.
GRAVRÄTT är rätten till en bestämd gravplats. Med gravrätten följer rättigheter och skyldigheter.
GRAVSTEN eller annan gravanordning är frivilligt att sätta upp. Före uppsättning måste huvudmannen godkänna förslaget. Avslås begäran kan beslutet överklagas till länsstyrelsen. Gravanordning på kistgravplats och urngravplats - det vill säga gravplatser med gravrätt - tillhör gravrättsinnehavaren, som har ansvar för att gravanordningen är säkert monterad.
GRIFTEFRID/GRAVFRID är ord som inte finns i begravningslagen men väl i förarbetena till lagen. Den grundläggande principen om att gravfriden ska respekteras kommer till uttryck i den restriktiva hållningen när det gäller att tillåta flyttning av stoft eller aska. I brottsbalken anges vad som utgör brott mot griftefriden samt straffpåföljden.
HUVUDMAN kallas den som är ansvarig för begravningsverksamheten inom ett visst geografiskt område.
KOLUMBARIUM betyder duvslag och har blivit benämningen på en gravplats i form av en mur eller vägg med små nischer för urnor. För kolumbarium gäller begränsad gravrätt.
KREMERING kommer från latinets cremare som betyder att bränna. Kremering ska ske inom en månad från dödsfallet.
KYRKOAVGIFT betalar den som är medlem i Svenska kyrkan. I kyrkoavgiften ingår begravningsavgiften med präst, kyrkomusiker, bärartjänst och kyrkvaktmästare.
LOKAL FÖR FÖRVARING OCH VISNING ingår i begravningsavgiften. Den avlidne förvaras i sin kista i väntan på eventuell begravningsceremoni. I anslutning till förvaringslokalen ska det finnas ett rum för visning av den avlidne.
MINNESSTUND anordnas av anhöriga och föreläggs oftast i anslutning till avslutad begravningsceremoni.
STOFT är en död persons kropp. Stoftet kan kistbegravas eller kremeras.
SVEPNING är ett ord som kan gälla såväl materialet som själva arbetet vis kistläggningen av stoftet.
SVEPDRÄKT är ett ord som också används för de kläder den avlidne har på sig i kistan. Anhöriga bestämmer och väljer själva såväl svepning som svepdräkt. Naturmaterial rekommenderas.
Vill du se mer information och förklaringar om de olika begrepp som används i begravningsverksamheten finns här nedan en länk där du kan läsa mer.